Idiot?
Jag kom att tänka på en sak häromdagen...
Det är väldigt intressant tycker jag.
(Inte det att jag kom att tänka på något utan vad jag kom att tänka på)
Jag tänkte på en blogg. På ett inlägg.
Jag skrev det några dagar tidigare och tyckte att det var så otroligt jävla bra.
Kreativt och tankeväckande som bara den.
Jag var ganska stolt...
Men så vaknade jag en morgon några dagar senare och läste igenom det jag hade skrivit.
Och då var det helt plötsligt dåligt. Elller, inte dåligt... Det var fruktansvärt!
Stoltheten förvandlades till skam, och jag kunde inte för mitt liv förstå hur jag hade kunnat vara så stolt över detta...
Märkligt hur man kan ändra sig så. Svart eller vitt. Bara sådär.
Det är ungefär som att älska pannkakor (vilket är svårt att inte göra)
Och sen en dag vakna upp och tänka "Pannkakor... Fan vad äckligt!" "Pannkakor med fikonmarmelad... Fy i helvete!" Märkligt, om det nu alltid tidigare varit det bästa man visste.
Det nästan allra värsta är när man är stolt över sig själv för att man är övertygad om att man lhar yckats beröra människor. Det är ju så med att skriva seriösa saker, det är en otoligt känslig balansgång. Antingen så blir det bara tomma meningslösa ord, eller så blir det klyschigt och astöntigt. Ska man välja mellan dessa så är tomma ord att föredra. Då kan man iallafall låtsas att de tomma orden har en mening som är för avancerad för en vanlig dödlig, och då kan man helt enkelt låtsas att man är mer intellektuellt utvecklad än alla andra. Faran är att detta kan vara något som lätt blir genomskådat vilket oftast leder till att man blir klassad som en idiot iallafall. Sedan när man dessutom i en känslig och "tankeväckande" dikt har stavat fel, då rasar allt.
Man får helt enkelt ta och erkänna att man är en idiot från första början.
