Det ligger en skruv på mitt golv...
Det ligger en skruv på mitt golv.
En ganska STOR skruv.
Jag har registrerat den varje gång jag går förbi.
Den har legat där i åtta dagar nu, det var sist jag dammsög.
Så jag tänker att jag borde dammsuga.
Jag dammsuger inte.
Jag tänker att jag får skärpa mig. Bara ta fram dammsugaren och dammsuga. Jag har faktiskt en pojkvän som är allergisk mot damm…
Jag dammsuger inte.
Dagen efter stiger jag upp ur sägen och sätter fart mot köket för att äta något.
Jag känner skruven under foten. Jag lyfter på foten och tittar på skruven. Jag registrerar skruven och tänker på det faktum att jag registrerar skruven. Jag plockar inte upp den.
Jag börjar koka kaffe och skär tomat att lägga på min hemmagjorda fralla gjord på graham och linfrön med leverpastej.
Jag tänker på skruven hela tiden.
Jag tar en dusch och klär på mig. Jag sminkar mig och packar ner mina böcker i väskan. Jag tar på mig jackan och skorna och går ut. Jag sätter mig på bussen och åker till skolan.
Jag tänker på skruven hela tiden.
Jag lyssnar på en föreläsare som talar om versmått. Jag hör inte ett ord.
Jag tänker på skruven.
Jag åker hem och tar upp en bok jag måste läsa klart till på onsdag. Jag läser nittio sidor. Jag tar inte in ett ord.
Jag tänker på skruven.
Jag går in i mitt rum och ser på den. Där ligger den. Den ser på mig. Jag går förbi den. Trampar på den med vilje. Lägger mig på sängen.
Jag tänker på skruven.
Jag tänker på att jag någon gång måste plocka upp den. Att den inte kan ligga där för all framtid. Jag undrar var den kommer ifrån? Har jag tappat den? Är detta den omtalade ”har du en skruv lös?” som man har fått höra så många gånger? Är det verkligen den skruven? Har den äntligen lossnat? Är det därför det känns så otroligt ansträngande att faktiskt plocka upp den?
Jag ligger i sängen och tittar på den. Skruven. Jaha, där är den. Skruven…
Jag ger den mänskliga känslor. Jag tänker att den är ond. Den har alltid varit lös. Med vilje.
Jag börjar hata den. Av hela mitt hjärta. Jag försöker förinta den med blicken. Jag kämpar och fokuserar blicken så hårt att jag börjar svettas innan jag inser att jag inte besitter en sån förmåga. Jag hatar den. Jävlaskruvfan. Jävlaidiotskitskruv. Dra åt helvete ditt skruv-as.
Jag tänker på skruven.
Kanske är det för att jag tycker om att hata den.
Den ligger kvar än…
