Love will tear us apart again

Man tittar. Man ser. Man ser fina ord. Vackra drag. Fina egenskaper. Humor. Nytvättat hår och god parfym. Man känner värme i hela kroppen. Varje ord smakar jordgubbs te med mjuk honung.
Men efter ett tag börjar man titta närmre. Man märker det som innan varit luddigt och utanför ramen. Man ser ojämnheter, vita lögner och mänskliga svagheter. Man upptäcker alla dåliga sidor. Alla egenskaper som sätter en på prov. Hur mycket orkar du? Hur mycket kan du ta?
Vad är okej och vad är det inte? Ska man lyssna på vad andra säger? Ska man lyssna på vad lögnen säger, eller ska man lyssna på sig själv? Alla säger ju olika saker.
Men det är viljan som räknas. Är den stark nog, är frågan i så fall? Hur vet man att den är stark nog? Vem har rätt och vem har fel? Alla ljuger. Det är det som är problemet. Alla ljuger.
Det handlar om att leta på djupet. Vad ligger bakom lögnen? Är det sanningen? Eller är det en annan lögn? Det handlar om att gräva djupt. Men då måste man möta saker som man inte vill möta. Man måste stå för det man gör. Man kan inte ljuga för lögnen. Lögnen missbrukar andra lögner, men den tål inte sanningen. Det är som myrr. Sanningen tar bort det oinbjudna. Hur mycket går det att ta? Om man har levt som i vildanden?



Släng lite myrr på, så har du svaret.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0