snø och far ubu

Røvelen, det sæger han hela tiden. Røvelens bøvel, bøvelens røvel.
Ja så då var man tillbaka som vanligt och allt ær sig likt. Tiden går långsamt så långt borta.
Mycket långsamt...
Men så! Pløtsligt hænder det något som sætter fart på allt och då ær det bæst att køra førsiktigt. Før halt ær det...
Nå ja. Frøken Julie ær ett ganska tungt sællskap nær man helst bara vill ta det lungt.
Far Ubu ær iallfall borta men processen hænger som en tung halskedja.
Sen så var det tjechov men ibland får man skylla sig sjælv. Blir inte saker gjort i tid så får man dras med det sen.
Ja, kallt ær det iallafall. Och så långt borta från værlden ekar stændigt det glømda och længe førgågna i det dolda.
Under stenar, længs med ælven. SÅ långt långt borta. Men vackert ær det. En slags behaglig vemodighet.

Ja, røvelen så fint det kan vara ibland.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0