En födelsedag
Långsamt går tiden, men ändå så fort.
Och helt plötsligt så stannar allting till och hösten tar vid.
Då sitter han där och ser ut på de röda färgerna.
Alla träd brinner och gräset dör långsamt men behagligt.
Han ser sig modstulen i spegeln och går ut.
Han gör sig så osynlig det bara går.
Människor som går förbi ser på den besynnerlige mannen.
Vem är han? Undrar de och återgår till livets mysterium.
Mannen har ett mysterium.
Precis som oss andra, han vet bara inte om det än.
Han kan inte sluta fascineras av hösten och ensamheten den bringar.
Sorglös och vacker men ändå, så full av insikt.
Insikten ligger i luften och berättar för honom att han är ensam.
Han torkar en tår, det är hans födelsedag idag.
Tåren försvinner in i tröjarmen och sugs upp av den mjuka bomullen.
En björk gratulerar honom hjärtligt och han lyfter på hatten till tack.
Så köper han en kopp kaffe i pappmugg och en nybakad kanelbulle.
En fin present, rinnande solsken och en varm och mjuk smak av kardemumma.
Kanel och pärlor av socker.
En buske gratulerar honom och han höjer pappmuggen till tack.
Ett äldre par går förbi och skakar på huvudet åt den tokige mannen.
Sådana borde man spärra in!
Han gör sig osynlig igen, obehagligt medveten om att han inte passar in.
Orden hugger i hans själ och han gråter en skvätt.
Så tar han en klunk solsken, det värmer.
Och bullen är mjuk och snäll i munnen.
Då ler han och snörvlar bort de sista tårarna.
Ja, är det så illa? Hela hösten säger grattis.
Och trots att han är ensam så finns det något där.
Något som säger grattis på födelsedagen.
Något han valde att se.
