Morfar Har Berättat

Det var tidig sommar -08. Studentfester och mottagningar avlöste varandra. Solen sken och i kroppen rusade alla känslor, och förväntningarna för framtiden pirrade i magen. Fåglarna kvittrade och luften var lätt att andas. Överallt på stan hörde man studenters glada rop och man hade lagt alla sina sparpengar på en studentmössa. Häcken utanför fönstret hade blivit grön över en natt och blommorna i rabatten hade fortfarande många soliga dagar att se fram emot innan de till hösten skulle få frysa ihjäl och bytas ut mot gamla cigarettfimpar.


Det var den 31 maj. Utomjordingen skulle själv ta studenten sju dagar senare och alla förväntningar gjorde lätt att man hade lite svårt att sova och inte åt riktigt lika bra som vanligt. Utomjordingen hade dessutom bara tre dagar tidigare fått ta bort sin tandställning vilket ledde till en fullkomligt obeskrivbar glädje. Hemma planerades den kommande studentmottagningen med minipizzor, gula tomater och rabarberpajer med ekströms vaniljsås. Rödvin skulle inhandlas och trädgårdsmöbler skulle lånas.

Men denna dag vi befinner oss på var någon annans studentdag. Det var utomjordingens barndomskompis som hade tagit studenten. Barndomskompisen var på mycket gott humör och hade ,till skillnad från resten av alla studenter i göteborg, haft relativt god koll på sin alkoholkonsumtion. Utomjordingen och utomjordingens mor befann sig på denna mottagning där det serverades hemmagjord broccolipaj och almondekaka. Det var mycket människor och det skrattades och skålades. Med tanke på alla intryck och känslor hade det blivit lite för lite mat de senaste dagarna och idag var tyvärr inget undantag. Derämot slank två glas vin lätt ner till fjärilarna i magen. Värt att nämnas är att utomjordingens mor hade gått och satt sig vid ett annat bord och utomjordingen kände att det var dags att socialisera sig lite och kanske knyta lite nya trevliga kontakter.


Vid utomjordingens bord satt en tjej som var några år äldre och jobbade på ett café. Hon var lite halv-estetisk och gav intryck av att vara en avslappnad och allmänt skön person. Utomjordingen försökte inleda ett samtal och ville gärna visa att även hon var en halv-estetisk, avslappnad och allmänt skön person. Detta är det absolut största misstag man kan göra när man vill ge ett bra första intryck av sig själv till andra. Hon gjorde ett par tafatta försök till att få igång ett samtal men lyckades gång på gång lägga fällben för sig själv. ("Jaha, vad kul.. du tycker också om musik ja..." "Jaha, du såg den där filmen på svt.. ja den var jättebra! Eller jag somnade efter tio minuter men jag läste om den och den verkade jättebra..." " Jaha, medlem i amnesty, vad häftigt... Det hade jag också tänkt bli.." "Gillar du också broccoli?".) Alla dessa uttalanden var kombinerade med ett fånigt flin som blivit resultatet av att hon de senaste två åren gått runt med ihoppressad mun för att dölja den mindre charmerande metallen i munnen.

Dessa misslyckade försök ledde till att vinet som stod lätt till hands slank ner genom munnen med det fåniga flinet som bara växte och växte. Den halv-estetiska, avslappnade och allmänt sköna café tjejen tog sin tillflykt från den märkliga utomjordningen med stora tänder till den tredje personen som satt vid bordet med den somriga vaxduken och klämmor i form av citroner. Den tredje personen var bardomsvännens pojkvän. En mycket intellektuell filosofistudent. Han berättade för den halv-estetiska, avslappnade och allmänt sköna café tjejen att han skulle plugga psykologi till hösten samtidigt som han lyckas uppvisa ett vokabulär som tyder på hur extremt intelligent han är.


Utomjordingen försöker lite smidigt ta sig in i samtalet samtidigt som hon ser hur modern i ögonvrån försöker hinta om att hon har läppstift på den högra framtanden. Vinet gör att hon börjar känna sig varm och kinderna har vid det här laget blivit minst sagt rödblossiga. Utomjordingen snappar upp ett samtal angående en liten dikt som barndomsvännens pojkvän har skrivit till barndomsvännen. Lite rödmosigt försöker hon så avslappnat som möjligt fråga om hon får läsa den. Det får hon... Den är fantastisk, övermänsklig och ytterst imponerande. Utomjordingen får en snilleblixt. Hon har kännt sig något felplacerad hittils och gett ett helt fel intryck av sig själv på grund av en desperat strävan efter att ge ett helt rätt intryck av sig själv. Hon ser sin chans. Visst att de sitter och funderar på vad denna märkliga utomjording med rödvin på den högra framtanden faktiskt har att göra vid det här bordet, det är okej, det är aldrig för sent att få folk att ändra uppfattning om en själv. Och vad fungerar inte bättre än att ge en riktigt trevlig komplimang. En riktigt klockren komplimang som inte bara visar hur imponerad man är av någon annan utan även hur man själv spelar på samma plan eftersom man verkligen förstår. Utomjordingen låtsas läsa igenom dikten extra noga och ser för sig hur hon med ett smakfullt glas rödvin i handen, nickar lite för sig själv och verkligen förstår, är en del av dem. Hon funderar på hur hon ska formulera sig så bra som möjligt, hur hon i detta enda utlåtande ska få dem att förstå att även hon är extemt intellektuellt utvecklad. Hon tar sats, andas in, vänder sig mot barndomsvännens pojkvän och utbrister


"WOW! HAR DU GJORDIT DEN?????"