När det inte finns några sidor kvar
Det är så märkligt.
Hur något bara tar slut…
En chokladkaka, en bok, ett liv.
Vart tar det vägen sedan? Vad händer efteråt? Får man bestämma det själv?
Det konstigaste är att saker tar slut även om man inte vill. Det är svårt att inte äta upp den sista biten. Just med böcker så uppstår ofta någon form av separationsångest. Så lämnar man dem där, med ett kapitel kvar.
De skriker efter mig. ”Läs ut oss, gör slut på smärtan”. En bok mår tydligen inte bra av att inte bli utläst. Och ändå klarar jag inte av det. Jag är nog helt enkelt alldeles för självisk. Jag vill inte bryta med dem. Jag vill veta att jag har möjlighet att plocka upp dem närhelst jag skulle känna för det. Att ha möjligheten att återvända.
Stackars jävla böcker.
Man kan inte riktigt leva så heller. Antingen så är det, eller så är det inte. Att leva i ett mellanting av verklighet och fantasi gör en bara knäpp. Men så blir man så rädd att man inte ska kunna komma tillbaka om man skulle ångra sig. För jag saknar dem. Böckerna alltså… När jag har läst klart dem. Om det är en bra bok då förstås. Är den dålig så är det mest skönt att slippa den. Men om den är bra, fan så svårt det blir då. Det är riktigt tungt. Jag saknar den något otroligt. Pärmen, varenda sida. Texten och kontexten. Det går inte bara att glömma. Är den riktigt bra så sätter den djupa spår. Spår som blir till sår. Sår som gör ont. Sår som tar tid att läka, om de någonsin läker…
Men som sagt. Man kan inte leva i ett mellanting av illusion och verklighet. Någon gång måste man inse, och även om man inte vill så är inte viljan det ändå som spelar roll. Man får tvinga sig att försöka se på det objektivt. Man måste tänka lite långsiktigt, och inte bara på det som är bra för stunden.
Så mycket jag saknar den boken, så ont det gör att inte få hålla i den och bläddra till nya sidor och hitta nya ord. Men samtidigt kan man inte bara ignorera verkligheten som står och knackar på axeln. För någon gång tar den slut så är det bara. Så är det bara.
Skulle det vara så, så går den ju alltid att läsa om. Eller?
