Den vackraste låt som skrivits
Det var en gång ett litet rosenblad
Och rosen som hon växte på var röd
Så föll hon av en dag för då var rosen död
Då for en yster vind förbi
Då blev hon glad
För vinden var en glad och eldig fyr
Som var påväg från söder emot nord
Han blåste hennes öra fullt av fagra ord
Kom hjärtevän sa vinden, kom!
Då blev hon yr
Hon kunde inte motstå det han sa
Hon skänkte honom allt varom han bad
Han förde henne med sig till den store stad
Här ska vi bo vi två sa han
Och hon sa ja
Men vinden var ett trolöst exemplar
Som bara ville tumla runt i skyn
Han blåste henne från sig
Hon föll ned i dyn
Sen for han hastigt bort från stan
Och hon blev kvar
Skulle ni se ett blomblad någonstans
Bland skräp och smuts här i vår glada stad
Minns att hon en gång var ett vackert rosenblad
Hon älskade en vind en gång
Och hon blev hans
För rosen som hon växte på var död
Och vinden som hon älskade, han for
Var natt går hon igen i rummet där jag bor
Hon kallas rosenblad
Och hennes färg är röd
En visa om ett rosenblad/ Cornelis Vreeswijk 
