En saga om en fågel
Det var en gång en fågel
Fågeln som aldrig flög
Fågeln som ville testa sina vingar
Men som visste att han inte dög
Att han blev större, det visste han att alla såg
Men det som växte inuti, det kommer bara han ihåg
Alla skrattade och pekade på honom
Så han fortsatte ge upp, gång på gång
Ett sorgset ensamt fågelliv han levde
För när en fågel inte flyger, ensamt blir det
Hans mor skämdes så mycket för sin son
Att hon såg åt andra hållet under alla hån
Han stod på taket till ett höghus
Han skulle för alltid släcka livets ljus
Men plötsligt bakom ett moln blickade solen fram
Och han fylldes av värmen som bara en sorgsen fågel kan
Värmen berusade hans ensamma själ
Ja, solen den vill bara väl
Och plötsligt glömde han att han inte dög
Och lyfte på vingarna och bara flög
Hej min begåvade vän. Nu har du på nytt lyckats lysa upp min dag. Keep up the good work :-)
